Frugalism

Många chockas av att man satsar på att leva två personer på en lön. Det är höjden av snålhet, enligt dem. Att man skulle gå genom livet och sakna en massa. Upplevelser, prylar eller liknande som man behöver lön nummer två för att kunna lyxa till det med. Så jag satt och funderade på det. Tänk er att man får ut säg 22.000 netto, taget ur luften. Här är ett förenklat men ändå realistiskt exempel:

En snabb googlesökning (färsk statistik från Försäkringskassan) säger att snittboendekostnaden ligger runt 6.500-7.000 för boende till en eller max två personer 2019. Lägg på en extra femhundring för el och försäkring så säger vi 7.500. Då har vi 14.500 när hyran är betald. Transport i storstad räknar jag på 1000 per person och månad (SL i Sthlm), i mindre städer mindre men räknar med att man istället kör bil. När transporten är klar, så landar vi på 12.500. Lagar man all mat hemma, så landar matkostnaderna på runt 5.000 enligt Konsumentverket. Då är vi nere på 7.500.

När de ”tre stora” är betalda, så finns ändå en del pengar kvar. Och då är inte de stora kostnaderna optimerade, utan genomsnittet. I resten av pengarna som är kvar finns möjlighet för kläder, spara till resa, serva en billig bil, kanske ett restaurangbesök, mobilfaktura, a-kasseavgift och mycket annat som köps systematiskt och aldrig spontant (om det inte uppenbart är ett kap!).

Är det svårare än såhär? Det svåra är att se den större bilden för att motivera sig till att följa rutinen och inte spontanhandla middagen på lokala ICA:n eller orka laga all mat. Här har jag ingen revolutionerande väg att gå, utan alla måste hitta sin motivator.

Det enda jag kan säga att hade man investerat 22.000 i månaden (partnerns lön) till genomsnittlig avkastning (7% i en global indexfond) så hade man efter 25 år haft minst 15 miljoner. Det borde räcka som motivator för de flesta.

Jag träffade nyligen ett par som bodde halva året på i ett varmare land och andra halvan i Sverige. Halvåret i Sverige så jobbade dom som galningar och sparade ihop för att kunna leva utan jobb vinterhalvåret. Dessa människor var runt 25 så respekt till dem som vågat ta steget att inte lyda samhällsnormen utan går sin egen väg.

När man pratar med människor om detta ämne så är de ofta skeptiska till din planering. De tror oftast att det inte är möjligt och att du mer eller mindre är oseriös i vad du försöker åstadkomma. Det är ok egentligen, då ämnet inte diskuteras i många andra forum än med de ”upplysta”, som exempelvis med er som läser här, så ofta är personerna inte kunniga i frågan. Men som vi vet här handlar det primärt om att spendera mindre än vad du gör av med.

Låt mig illustrera ett fiktivt pars situation, fast självfallet med realistiska siffror:

A och B lever tillsammans och är runt 25 år gamla. De vill inte vara tvungna till att ha en anställning efter 45. De räknar med att behöva ha 150.000 var per år att leva på. Räknar man med 4%-regeln, så landar det på cirka 7 miljoner som man behöver ha sparat, så 3,5 miljon var. Detta innebär att de behöver spara knappt 6000kr per månad per person för att nå 7 miljoner med genomsnittlig avkastning.

Då är de klara för att köra vidare på samma livsstil, fast utan att behöva gå till jobbet. Men saker kan förändras. Man kanske säljer av sitt boende till ett mindre, kör lite sidogig med något intresse man har. Kan A och B spara 1000kr och investera dessa från 45 års ålder till 70 år så har de ytterligare 1 miljon extra, var!

Detta är som sagt ett fiktivt par, men genomsnittlig avkastning på 8% är verklighet. Och man behöver inte vara superkonservativ i sina kalkyler. Oftast så faller levnadskostnaderna mer än man räknar med när man pensionerar sig, och fallet ökar med åldern. Likaså så kommer man ändå plocka hem någon form av inkomst i många fall som man inte räknat med. Speciellt om man inte jobbar efter 45, då många gör något med all den lediga tid som genererar en inkomst.

Så kan man som tidigt pensionerad bara ha ett minimalt positivt resultat vid månadens slut, så kommer detta ge en positiv boost till din kalkyl som du inte räknat med!

Lite för långt fick ni vänta på detta inlägg, jag vet. Men jag hade en god anledning. Vi har varit i Barcelona i helgen för att fira en vän som fyllde jämnt. 20 grader, sol, god mat och mycket människor sammanfattar helgen rätt bra. Det är verkligen en annorlunda vardagsrutin därnere. Jag fattar inte hur dom gör det men staden håller igång 24-7 verkligen. Restaurangerna fylldes upp runt efter 21-22 och nattklubbarna körde på till 07 på tisdagar.

Resan var inte billig tyvärr. En kombination av världens största mobilmässa, förberedelser inför Formel 1 och Kataloniens festivalvecka hade drivit upp priserna på både flyg och hotell. Men jag försökte få så mycket som möjligt för pengarna enligt följande:

Från Sthlm Central kan man åka pendeltåg till Arlanda, vilket kostar enkelresa + 120 kr som dras vid spärrarna på flygplatsen. Här kan man, om man hinner, ta pendeltåget till Märsta och därifrån lokalbuss. Detta blir billigast. Tyvärr eftersom vi flög efter jobbet så hade vi inte tid till detta, men detta är bästa tipset.

Väl på flygplatsen så var vi hungriga efter jobben, då har vi ett kreditkort (Eurocard Platinum) där det ingår priority pass som ger tillgång till de flesta lounger i världen. Skaffar man ett kort man betalar för, så ingår ett syskonkort gratis. Så vi båda går in ”gratis” och äta/dricka sig mätt, vilket lönar sig för oss då vi flyger ett par gånger per år.

Hotellen/lägenheter var så dyra så vi bokade via Hotwire. På Hotwire vet du inte vilket hotell du får innan du betalt, men du får iallafall välja vart det ligger, antal stjärnor/parkering/frukost/pool etc. Vi har gjort besparingar på 60% mot hotels.com eller liknande, denna gången blev det mer 20% besparing.

Transfer på väg ner gjordes med taxi då jag hört mycket negativt om att röra sig på tunnelbanan som turist i Barcelona på nätterna. Tog det säkra före det osäkra. Mot flygplatsen fyllde vi en taxibil så det blev ungefär som tåget fast bekvämare. Mat fanns det gått om och mycket var billigt. Vi käkade bra frukost med kaffe och större smörgås för 4-5 euro, restauranger via Tripadvisor bara fem minuters gång från turiststråken hade tre rätters lunch med en öl för 11 euro. En hit var Tripadvisors ”thefork” där man bokar bord på restaurangerna i stan. Bokade man via denna app, så var det inte sällan 30-50% innan 21.00 på cirka 70% av utbudet. På hela notan!

Vad gäller turistande, så besökte vi La Sagrada de Familia där dom tog 30 euro inträde vilket var tråkigt att betala. Men samtidigt var det värt det för mig iallafall.

Sist men inte minst så bokade vi separata biljetter upp och ner som vi hittade via Skyscanner. Norwegian ner och Ryanair upp.

Ta med er ”thefork” och Hotwire, där kan ni göra bra besparingar när ni är ute och reser!

Jag är en sån börsnörd. Hade jag haft tid, hade jag läst om börsen och relaterade ämnen varje vaken timme. Men nog om det. Under 2019 har börsen gått som tåget och våra portföljer mellan mig och frugan är upp mellan 10-15%. Det känns ok efter det ras som skedde i slutet av föregående år.

Personligen så är jag ingen börshaj som satsar på nya potentiella stjärnskott utan jag försöker vara mer konservativ. Mitt typiska svar på frågan vad man ska köpa nu brukar vara indexfonder. Rent statistiskt är det svårt att slå en indexfond på längre perioder, så för er ointresserade, kör för all del enbart indexfonder.

Jag tittar egentligen alldeles för ofta på mina innehav. Men det är för min vision och mitt strävande efter målet är så starkt. När börsen går upp är man kung, och när den går ner så förstör det hela dagen. Egentligen är detta helt irrelevant. En investering går egentligen ut på att inhämta värdet i det längre loppet. Att satsa kortsiktigt på en aktie är mer spekulation. I det långa loppet så får vi en del av vinsten och företaget återinvesterar en del för ännu mer vinst i framtiden.

Så istället för att oroa sig om fluktuationer på börsen, så är det bättre att titta på samhällsutveckling på längre perspektiv och försöka se trender och positionera sina pengar utifrån detta i sådana fall.

Jag är just nu i en period i livet där det går åt mer pengar än på länge. För cirka ett år sedan så var allt optimerat. Nu ser det annorlunda ut och det blir färre matlådor till jobbet. Elen kostar 100 öre per kWh (nåja, inte gigantiska summor). Börsen har gått bra sista tiden men det betyder också att det blir dyrare att handla.

Egentligen så kan jag inte klaga, jag har det bättre än den absoluta majoriteten på planeten. Men ibland så springer man på skräpartiklar om hur programledarna på TV inte klarar sig i januari, eller att ett par i 50-60 års åldern fick åtta miljoner för sin villa istället för nio som dom ägt i 20 år och betalt 1,5 för. Media har börjat med sådana här skitartiklar mer och mer.

Många av dessa människor drar in mer än en miljon per år, programledarna alltså. När diskussionen handlar om att dom inte klarar av januari, då blir man nästan förbannad ärligt talat, när det finns människor som går hungriga på riktigt.

Men så verkar många människor tänka idag, att de knappt klarar sig. Många jag känner tjänar långt över medel men klagar på räntor och elpriser. Vi satsar ju på att leva på en lön i vårt hushåll varje månad, men inte klagar vi som många andra, hur kommer det sig?

Ena sidans argumentation är ju uppenbarligen galen. Mat, resa, kläder och andra varor i vår vardag är billigare idag än någonsin tidigare. Inflationsjusterat, så har priserna på denna typen av varor gått ner. Det är grymt för oss i sig, eftersom det då knappast varit billigare att leva än vad det är nu. Å andra sidan, så har marknadsföringen utvecklats snabbare. Ovanpå det, så har de allra rikaste också blivit ännu rikare. Det har också blivit mer okej att leva lyxigt och spendera, vilket sätter ett exempel för de icke-så-rika-men-som-ändå-skulle-vilja-vara-det. Därför ser vi idag tonåringar med jackor och mobiler (läs sällanköpsvaror) för 10000kr vilket inte existerade för bara 20 år sedan.

Så när du läser att det är dyrt att leva idag, så är det i många fall ett mått på hur pass bra marknadsföringen funkar i dagens samhälle, och inte att kostnaderna för det nödvändiga i livet ökat.

Ni som varit med här ett tag vet att jag letat efter ett flerfamiljshus att investera i för att sedan hyra ut 2-3 lägenheter. Det har gått sådär, mest på grund av dessa blir dyra och på papper inte speciellt lönsamma samt att husen har varit eftersatta gällande standard/renoveringar.

Mycket av de pengar som jag skulle använt för detta hus hade kommit från lån på det huset och på nuvarande boende. Men hur går det ihop med inlägget ett par inlägg tillbaka gällande min försiktiga inställning mot lån?

Matematiskt så är ovanstående affär en lönsam sådan, även om det ger en ökad risk då eventuella ”sämre tider” inträffar. Psykologiskt så är det tufft att belåna sig mer, även om det inte hade inneburit ett ”maxande” av lån på de tillgångar som i sådana fall funnits. Lågränteläget som vi har just nu kan vara mycket, men det kan också vara ett verktyg för avkastning på ”säkrare” investeringar.

Som privatpersoner har vi ett avdrag på den ränta vi betalar på ett bolån på 30%. I någon smart utvald bolagsform (för uthyrning av bostäder så finns flera möjliga som alla har sina för- och nackdelar), så är all faktiskt all räntekostnad avdragsgill på intäkterna av boendet. En ytterst signifikant faktor till att en sådan investering kan bli en bra affär.

Alternativet att inte belåna en redan belånad tillgång är att betala kontant. Det hade varit bäst enligt mig, men det hade bundit upp alldeles för mycket pengar och framförallt så har jag inte några sådana pengar.

Så jag sitter här nu och tvekar kring hur jag ska lösa detta och få till en lönsam affär. Teorin känns klar, men praktiken är långt ifrån klar. Är det kanske ens rätt tillfälle att göra en sådan affär nu? Ska jag skrota min idé helt och hållet? Husen som jag kikat på har gått upp i snitt 25% och då var dessa inte billiga från början. Stora uppfräschningar hade behövts göras med badrum från 80-talet och kök från samma period. Då drar det iväg snabbt.

Om någon av er lyckats med en lönsam affär så berätta gärna om detta i kommentarsfältet, inspiration mottages tacksamt!

Det är söndag kväll och helgen är snart över. Det har varit en bra helg, jag och min fru har umgåtts mest men vi hann också med en träff och lunch med hennes mormor. Jag har också hunnit läsa en del och lyssnat på lite podcasts. Idag hann jag med att sätta upp några tavlor och jobba lite med mitt ”riktiga” jobb.

Jag är redo för att varva ner i soffan med några avsnitt Mad Men som vi nyligen börjat snurra här hemma. Trots en bra helg, så börjar tanken på att imorgon är måndag börja gnaga mig inifrån. Eftersom vi har jobb och scheman att följa där så är söndagen för många ångestladdade. Hade jag varit ekonomiskt fri så tror jag måndagen hade varit som vilken annan dag som helst efter lite rehabilitering. Lite jobb, lite träning och lite fritid – som det borde vara.

För just schemat, eller rutinen, att göra något åtta timmar per dag i flera år i sträck är mer än ofta inte speciellt uppfyllande för en människa. Vi känner nog alla igen oss i tanken ”tänk dig göra det här resten av livet”. Och så blir det för de flesta människor förr eller senare.

När detta sker så börjar vi jobba hårt på att ta oss ur det. Men det är ofta svårt. Man har å ena sidan en livsstil och lån att bära så man behöver lönen, men å andra sidan kan man potentiellt hata sitt jobb vilket påverkar både dig och din omgivning negativt. Du ser inget alternativ än att köra på ett tag till.

Med mer planering hade du antagligen blivit motiverad att våga testa nya saker och lämna din fasta anställning för en provanställning. Med pengar på banken och en kontinuerlig insamling av kunskap och färdigheter hade du stärkt dig på alla sätt. Du hade ökat din frihet dramatiskt.

En ekonomiskt fri person hade aldrig funnit sig i att sitta vid ett skrivbord och svara på meningslösa mail eller andra uppgifter på ett jobb man inte vill vara på. Nej, personen hade antagligen jobbat med precis vad den vill. Eller inget alls. Eller bara ibland. Eller 60 timmar i veckan. Det blir upp till en själv, på ens egna premisser.

Motpolen till detta koncept är personer som säger att dom kommer alltid jobba med jobb X för dom älskar sitt jobb. Så spara och investera behöver inte dessa personer göra. Inlåsningseffekten av att älska sitt jobb är brutal och bör tas på allvar. Det är inte helt ovanligt att känslan att älska är temporär, så man bör ha en plan B.

För min egen del så har jag ett nytt jobb nu där jag är provanställd. Det vågade jag ta för jag känner mig säker i att jag skulle kunna klara av att mista detta jobb. Jag tröttnade på mitt föregående och det motiverade mig att hitta ett nytt istället för att sänka mig. Och jag trivs, efter ett par veckor så känns det bra och området intresserar mig. Hur länge? Vem vet. Men i och med våra aktiviteter och koncept vi applicerar och som jag avhandlar i bloggen, så kan jag byta jobb igen om jag vill, egentligen när jag vill.

Det kommer du också kunna, om du inte redan kan det.

Det är fredag, och arbetsveckan är för många över. Börsen har haft bland sina bäst januarimånader någonsin. Själv så är jag inne på första perioden på ett nytt jobb så för mig blir det en del arbete på söndag för att försöka minska stressen som att vara ny på en arbetsplats innebär. Men trots det så kan man göra det på en behagligare nivå hemifrån en söndag och ändå kunna vila en del.

För vila måste vi. En ekonomisk frihet för de flesta av oss på andra halvan av livet innebär att vi måste ta hand om oss för att ha gott om tid att använda friheten. Utan en kropp och sinne i balans så kan vi inte fungera och må bra. Jag vill passa på och tipsa om en bok jag fick nys om som släpptes nyligen på svenska som är en kombinerad fysisk- och mental självhjälpsbok. Författaren är en brittisk läkare som menar på att moderna sjukdomar idag är 80% dåliga levnadsvanor och 20% ”faktiska” sjukdomar. Jag talar om boken Hälsobalansen av Rangan Chatterjee. Jag har lyssnat på några klipp med honom på Youtube och han verkar veta vad han pratar om, och på ett sätt som jag kunde relatera till som jag sällan känner.

Därför ska jag sätta tänderna i denna bok i helgen och vill dela med mig av detta till er. Och nej, jag får inget betalt för att rekommendera boken, men ser gärna att vi alla mår och känner oss bra!

Trevlig helg!

Jag ser ett stort inflöde av nya läsare de senaste dagarna, kul att ni hittat hit! Välkomna in i värmen!

Jag vill också passa på att tacka bloggparet bakom Ibland gör man rätt (https://iblandgormanratt.blogspot.com) för ni tyckte Frugalism.se var så pass bra att ni länkar hit!

Se till att hänga på deras resa också, tillsammans blir vi starkare!

För att vara en blogg om ekonomisk frihet så talar jag sällan om krediter och lån. Jag har fått en uppväxt där man flytt detta som pesten och det har etsat sig fast för alltid troligen, även om jag kan mer ekonomi och förstår alternativkostnad bättre än mina närmaste. Men för många som inte fått med sig det, så kan det perspektivet vara svårt att se. 

Jag lånade knappt ut pengar som barn till kompisar. Tyckte alltid det var jobbigt och satt och funderade på om jag skull få tillbaka pengarna i tid. Och många gånger, inte bara som barn, så betalar människor inte tillbaka i tid. Man glömmer eller nonchalerar. Läxan här var att människor har väldigt olika perspektiv på just lån och krediter. Och det är mer relevant nu än någonsin. Med låga räntor så kan man få tag på pengar enklare än någonsin. 

Nu är min åsikt min egna och baserad både på kalkyler men också på hur jag psykologiskt uppfattar belåning, men sanningen är att jag gillar det inte speciellt. Egentligen så tycker jag att lån bara är ok vid bostadsköp, CSN för att vidareutbilda sig eller investeringar. Har du andra lån än dessa, så borde alla pengar som faller i nöjes- eller andra liknande budgetkategorier allokeras till att betala dessa skulder. Oroa dig inte, det kommer finnas tid för nöjen vid ett senare tillfälle, tro mig. Öka gradvis inbetalningar mot sådana lån genom att inte köpa frukost på 7-eleven eller genom att ta med matlåda till jobbet, enklare lösningar som trots deras simpla natur kan göra underverk på dina skulder.

Ingen skuld är heller för stor att ta sig an. 200.000 kan låta mycket när man jämför med kostnader i sin vardag, men i vår resa på ekonomisk frihet ska detta inte skrämma dig att tänka att det är oövervinnligt. Med hårt sparande och den exponentiella effekten som ränta på ränta ger på dina investerade pengar blir 200.000 snabbare än du tror inga problem. När man greppar detta så har man kommit en lång bit och längre än de flesta människor. 

Så försök att anamma en ”nolltolerans” till dyrare krediter och krossa dom du eventuellt har. Använd pengarna till att låta dom jobba för dig på börsen t.ex. Lär dig att spara ihop till dina (få) köp. Den hårda vägen. Det är så mycket mer givande.

 

Konceptet ekonomisk frihet även för människor som tjänar ”normalare” löner, dvs någonstans median eller snäppet över, har verkligen börjat få fäste i Sverige den senaste tiden. Jag ser på Nyhetsmorgon intervjuer med människor, även icke-bloggare, som lämnat ekorrhjulet efter några års hårt sparande. Jag tycker mig se på DI stående artiklar om ämnet.

Jag har alltid till någon mån sparat, men det var sent jag fick upp ögonen för att spara till ekonomisk frihet. Det jag visste var att jag var tvungen att spendera mindre än vad jag fick in. 

Under åren har jag blivit kunnigare i och med mängder av tid spenderad på att läsa och ta in information på ämnet. Läst böcker om investeringar, självlärt mig enklare sysslor som man tidigare kanske behövt hjälp med av ett proffs. Och under resans gång, så började kunskapen och pengarna korrelera mer än vad man kunde tro. Min första lägenhet jag köpte, den var en opolerad diamant ur perspektivet att allt dyrt var i bra skick (kök, badrum). Men ungarna som bott i ena rummet hade målat på väggarna, taket behövde målas och golvet slipas. Med lite hjälp från släktingar, och runt 10.000kr spenderat på material och liknande, så blev lägenheten som ny. Efter tre år så såldes den med en värdeökning på 95%.

Detta var till stor del på grund av bostadsmarknaden, även om vi gjort lägenheten i toppskick. Det gav en ekonomisk boost som antagligen satt standarden för resten av livet. Pengar som går till att köpa sig ett friare liv. Nu är priserna på bostäder i Stockholm påväg neråt. Booli säger att vårt hem tappat cirka 10%. Och så är det, allt som går upp går också ner, iallafall temporärt. Jag är dock säker på att förr eller senare så återhämtar sig bostadsmarknaden. Bara med 2% inflation så blir boendet (lånet) billigare på ett sätt. Nu kanske inte alla planerar bo 20 år i samma boende för att invänta inflationens effekt, men ni förstår min poäng. 

Flexibilitet är nyckel för ekonomisk frihet. Jag kan inte låsa in mig och vara beroende av inflation eller en bostadsmarknad som går i taket. Både att du som människa är eller blir flexibel i form av kontinuerligt kunskapsförvärv, men också livsstil. Ett bra sparkapital och möjlighet att lätt kunna dra åt svångremmen utan att haverera sitt liv tar dig långt. Worst case scenario här är två  it-konsulter som bor ihop i Sthlm city, har 4-5 miljoner i lån efter att ha gjort en miljon i vinst på föregående boende. Recession och ökade räntor inträffar. Inga konsultuppdrag finns för tillfället. De har levt flashigt med dyra prylar, käkat all mat ute och rest långväga och har för sina löner väldigt lite besparingar. Här vill vi aldrig hamna. 

Så min kontenta är att ekonomisk frihet ÄR absolut ingen fluga och möjlig för många. Genom att vara flexibel, både som person och i sin livsstil, så är allt möjligt. Och ju hårdare ni jobbar mot det, ju flexiblare kommer ni automatiskt bli på vägen.