Det är dyrt att leva!

Jag är just nu i en period i livet där det går åt mer pengar än på länge. För cirka ett år sedan så var allt optimerat. Nu ser det annorlunda ut och det blir färre matlådor till jobbet. Elen kostar 100 öre per kWh (nåja, inte gigantiska summor). Börsen har gått bra sista tiden men det betyder också att det blir dyrare att handla.

Egentligen så kan jag inte klaga, jag har det bättre än den absoluta majoriteten på planeten. Men ibland så springer man på skräpartiklar om hur programledarna på TV inte klarar sig i januari, eller att ett par i 50-60 års åldern fick åtta miljoner för sin villa istället för nio som dom ägt i 20 år och betalt 1,5 för. Media har börjat med sådana här skitartiklar mer och mer.

Många av dessa människor drar in mer än en miljon per år, programledarna alltså. När diskussionen handlar om att dom inte klarar av januari, då blir man nästan förbannad ärligt talat, när det finns människor som går hungriga på riktigt.

Men så verkar många människor tänka idag, att de knappt klarar sig. Många jag känner tjänar långt över medel men klagar på räntor och elpriser. Vi satsar ju på att leva på en lön i vårt hushåll varje månad, men inte klagar vi som många andra, hur kommer det sig?

Ena sidans argumentation är ju uppenbarligen galen. Mat, resa, kläder och andra varor i vår vardag är billigare idag än någonsin tidigare. Inflationsjusterat, så har priserna på denna typen av varor gått ner. Det är grymt för oss i sig, eftersom det då knappast varit billigare att leva än vad det är nu. Å andra sidan, så har marknadsföringen utvecklats snabbare. Ovanpå det, så har de allra rikaste också blivit ännu rikare. Det har också blivit mer okej att leva lyxigt och spendera, vilket sätter ett exempel för de icke-så-rika-men-som-ändå-skulle-vilja-vara-det. Därför ser vi idag tonåringar med jackor och mobiler (läs sällanköpsvaror) för 10000kr vilket inte existerade för bara 20 år sedan.

Så när du läser att det är dyrt att leva idag, så är det i många fall ett mått på hur pass bra marknadsföringen funkar i dagens samhälle, och inte att kostnaderna för det nödvändiga i livet ökat.

Advertisements

2 reaktioner till “Det är dyrt att leva!”

  1. Du har så rätt. Kostnaderna för det nödvändiga har knappt ökat, i vissa lägen har de snarare minskat. Hemelektronik är mycket billigare, ibland mer än halva priset motför prisnivån på 90-talet. Sedan 1994, då jag flyttade hemifrån, har mitt matkonto bara ökat med 400 kr/mån, klädkontot har bara ökat eftersom jag är mer noggrann med kläderna nu än förr. Elkostnaden ligger på 200 kr/mån istället för 90 kr/mån för 25 år sedan. Inte direkt häpnadsväckande och en orsak till gnäll. Telefoni är billigare idag än förr. Kaffet är billigare, 1994 var kaffepriset uppe i 100 kr/kg och extrapris på denna vara var svårt att finna.

    Man fortsätta med otaliga exempel. Trots detta verkar man inte tro att man kan leva på en halv lön, fastän den halva lönen är flera tusen mer än jag fick i heltidslön för 20 år sedan och med ungefär samma månatliga utgifter. Min boendekostnad har nämligen inte heller ökat med mer än en drygt 1200 kr/mån sedan dess. (På den punkten antar jag att jag skiljer mig mest från omgivingen, att ha låg boendekostnad har alltid varit högprioriterat.) Men så här långt tänker nog inte gemene man, utan med stigande inkomst ökas utgifterna och standarden för vad som ingår i livets nödtorft höjs.

    På grund av denna min livsstil bär det starkt emot att ge pengar när man uppmanas hjälpa till så att barnfamiljer kan få köpa julklappar och åka på utlandssemestrar. Tycker lätt att de hade kunna prioritera annorlunda under årets gång och haft en liten slant över till klappar och att de kunnat nöja sig med enkel ”hemester” eller kortare vistelse i stuga på bättre camping med bad och roliga barnaktiviteter, kanske weekend med Lisebergsbesök eller Kolmården. Men som sagt, så långt tänker inte gemene man…

    1. Tack för en bra kommentar! Jag håller med dig i allt. Det blir en nedåtgående spiral det där med att barnfamiljerna som inte sedan har råd med resor eller presenter. Jag, som anonym på nätet, kan tycka att alla kan inte ha råd med allt hela tiden utan att prioritera. Det är egentligen inget fel i det, men ändå gråter folk överdrivet mycket. Livet är och har alltid varit orättvist och jag vet inte om vi kommer lyckas lösa det nånsin.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *