Det är bara att jobba på

Det är söndag kväll och helgen är snart över. Det har varit en bra helg, jag och min fru har umgåtts mest men vi hann också med en träff och lunch med hennes mormor. Jag har också hunnit läsa en del och lyssnat på lite podcasts. Idag hann jag med att sätta upp några tavlor och jobba lite med mitt ”riktiga” jobb.

Jag är redo för att varva ner i soffan med några avsnitt Mad Men som vi nyligen börjat snurra här hemma. Trots en bra helg, så börjar tanken på att imorgon är måndag börja gnaga mig inifrån. Eftersom vi har jobb och scheman att följa där så är söndagen för många ångestladdade. Hade jag varit ekonomiskt fri så tror jag måndagen hade varit som vilken annan dag som helst efter lite rehabilitering. Lite jobb, lite träning och lite fritid – som det borde vara.

För just schemat, eller rutinen, att göra något åtta timmar per dag i flera år i sträck är mer än ofta inte speciellt uppfyllande för en människa. Vi känner nog alla igen oss i tanken ”tänk dig göra det här resten av livet”. Och så blir det för de flesta människor förr eller senare.

När detta sker så börjar vi jobba hårt på att ta oss ur det. Men det är ofta svårt. Man har å ena sidan en livsstil och lån att bära så man behöver lönen, men å andra sidan kan man potentiellt hata sitt jobb vilket påverkar både dig och din omgivning negativt. Du ser inget alternativ än att köra på ett tag till.

Med mer planering hade du antagligen blivit motiverad att våga testa nya saker och lämna din fasta anställning för en provanställning. Med pengar på banken och en kontinuerlig insamling av kunskap och färdigheter hade du stärkt dig på alla sätt. Du hade ökat din frihet dramatiskt.

En ekonomiskt fri person hade aldrig funnit sig i att sitta vid ett skrivbord och svara på meningslösa mail eller andra uppgifter på ett jobb man inte vill vara på. Nej, personen hade antagligen jobbat med precis vad den vill. Eller inget alls. Eller bara ibland. Eller 60 timmar i veckan. Det blir upp till en själv, på ens egna premisser.

Motpolen till detta koncept är personer som säger att dom kommer alltid jobba med jobb X för dom älskar sitt jobb. Så spara och investera behöver inte dessa personer göra. Inlåsningseffekten av att älska sitt jobb är brutal och bör tas på allvar. Det är inte helt ovanligt att känslan att älska är temporär, så man bör ha en plan B.

För min egen del så har jag ett nytt jobb nu där jag är provanställd. Det vågade jag ta för jag känner mig säker i att jag skulle kunna klara av att mista detta jobb. Jag tröttnade på mitt föregående och det motiverade mig att hitta ett nytt istället för att sänka mig. Och jag trivs, efter ett par veckor så känns det bra och området intresserar mig. Hur länge? Vem vet. Men i och med våra aktiviteter och koncept vi applicerar och som jag avhandlar i bloggen, så kan jag byta jobb igen om jag vill, egentligen när jag vill.

Det kommer du också kunna, om du inte redan kan det.

Advertisements

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *